du är som popcorn med oboy på.




detta är min kompois rebecka. inte bara vilken kompis som helst utan min bästa kompis. vi har känt varandra i över ett decenium, a nästan 12 år nu är vi inte på. jag har sätt henne gråta,skratta, byta frisyr, spy, bli generad för killen i nian hälsar i korridoren på henne, (som då är en sjua. ), blir sviken, blir så lycklig att hon inte kan sitta stil, vara förtrvivlad, trilla i styp, falla i backen, "gå ner i slitt" och jag har dessutom hört henne sjunga, säga att hon ska börja träna och sluta röka, och fisa ett antal gånger. jag har nog sätt allt som fortfarande går och se och höra från henne. men jag blir fortfarande förvånad när hon säger saker som "jag vet inte vad jag vill ha, vad skulle du välja?" eller "alltså, jag blir fan orolig var tar världen vägen, när 50 fåglar faller från hilmen" aa hon är ett kinderägg för mig. man tror man är övertygad vad som finns i men blir ändå så hilma glad o förvånad när man öppnar det. jag kan läsa av henne på två sekunder, jag ser på henne när hon är sur, eller inte säger hela sanningen eller gör något hon egentligen inte vill göra. jag vet allt om henne, inte för att hon berättar eller för att jag ser allt utan för att jag bara vet det. det är som att vi är synkade med varandra. hon är den första jag vill berätta saker o ting för men också den första jag tvekar att berätta för när jag vet att jag har gjort något dumt eller fel. hon är den sista på jorden jag vill svika eller göra besviken. hon är den som alltid alltid alltid får mig att glömma och släppa allt. hon är den som får mig att må bra bara av att vara mig. hon peppar mig som en jävla kossa. hon säger att hon ser upp till mig, men vad hon inte fattar är att allt jag är, är också hon. jag blir så glad varje gång hon säger de, eftersom de går som en seger i hela kroppen. och så blir jag så lycklig att henne. hon får mig att känna mig trygg och lugn och när jag är ifrån henne så känner jag mig alltid lite vilsen. hon säger att jag måste finna ro i själen för jag är så rastlös men alla dom tankarna eller de sättet försvinner när vi umgås för då är allt enkelt o trivsamt. vi försvinner i en bubbla. hon får mig att göra saker jag inte trodde jag vågade för jag vill så himla gärna visa henne att man kan allt. även om jag är rädd o hon är försvirrad o inte vet vad hon ska göra eller säga så går de så himla bra ändå, trotts evigt kaos och förvirring. jag vill bara säga till henne mest att fan va jag saknar dig o jag önskar vi alltid kunde ses när vi ville. och gud ska veta att jag kommer saknar dig så mycket att de smärtar redan nu i hjärtat bara av att veta att vi ska vara ifrån varandra så länge. och du kommer alltid alltid alltid vara min lilla pärla.

Kommentarer
Postat av: bella

Ha en fin kväll nu hjärtat!

2011-01-07 @ 21:37:07
URL: http://disabella.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0