Morgonljus och lukten av hans hår.
Jag önskar att jag var lite duktigare på att fotografera för då skulle jag fota honom hela tiden. Nu vill jag inte för jag kan inte få fram känslan på en bild, jag har så mycket lättare för ord. Jag skulle vilja fota honom varje morgon och stoppa bilderna i små ramar att hänga upp på väggen, stoppa i plånboken, bevara skrynkliga i varje jackficka. Just den där sekunden när han vaknar. När han öppnar ögonen och vänder på sitt huvud så väldigt långsamt och ler försiktigt men fruktansvärt äkta. Nyvaken blick och hans hår som jag fnittrar tyst åt. När jag blundar ser jag bilden framför mig, med solstrålarna som försiktigt tittar in och värmer upp sängen, ljuset som lägger sig så vackert över hans ansikte, han ser så bra ut i min säng. Han liksom passar där. Jag tycker om att hoppa upp ur sängen innan honom och sedan gå tillbaks, försiktigt kika, han ligger fortfarande kvar men är vaken. Otålig och vill ha kaffe direkt, tjatar som ett litet barn och jag hoppar ner i sängen igen och ger honom en puss. Det finns någon sorts förtrollning över alldeles nyvakna människor, som att dom inte riktigt vet var de är eller vad som händer. Speciellt över honom. Och det är därför jag vill ha honom i varenda jackficka, så att jag kan se honom nyvaken varje timme på dygnet och bli så glad att jag skrattar högt för mig själv i väntan på tunnelbanan." Flestskorvinner
