treatmelikeyourmother

hellloooo dar hemma. har har ni ett levnadstecken.
allt ar precis som de sika vara :) degar och ar slappa. dricker for mycket o spenderar for lite tid i solen. men idag kampade jag, sa de ar ju inte vitt mitt skinn langre. imorgon aker vi vidare till koh tao, oooooohh bast att jag gillar de stallet.
sa andrade planer, jag drar nog till australien efter laos. om inget ovantat hander haha.
seeeee yaaaa

imorgon vid denna tiden sitter jag på tåget påväg härifrån. pappa ska vinka av mig.
så om två dagar befinner jag mig i större städer och varmadre breddgrader.
jag vet inte vart vi ska ta vägen, och jag vet inte hur länge jag blir borta. men de känns som en lättnad att faktiskt veta att de finelly blev av. jag som har väntat som en idiot på denna dagen. så nu är den här.
nu ska jag äta frulle med mina föräldrar.



"once you have tasted flight, you will forever walk the earth with your eyes turned skyward
for there you have been and there you will you will always long to return"

leonardo da vinci

jag har tänkt en hel del på dig på sista tiden. kanske lite för mycket, medvetet omedvetet. jag tänker på dig i situationer jag inte hade räknat med, och när jag inte vill tänka på dig. för egentligen vill jag aldrig tänka på dig. men du gör de inte lätt för mig. du kan bara dra i några trådar, visa dig lite snabbt och höra av dig kort för att få mig ur balans. du rubbar liksom min balans i hjärnan och hjärtat.

att du har de så lätt för dig oroar mig. jag blir orolig och rädd. att jag kan falla tillbaka så lätt skrämmer mig. det liksom innebär att allt jag kämpat för och intalat mig själv inte fungerar. jag kan inte få de att sluta så enkelt. och de gör de inte bättre att jag är kvar här och försöker med alla medel dra mig tillbaka. få uppmrksamheten och intresset tillbaka. det enda jag vet fungerar är att dra, att lämna och inte tänka eller titta tillbaka. de brukar alltid fungera, men denna gången känns de annorlunda. innan har de krypit i hela kroppen och skrikit att jag vill bort. men nu är jag rädd för de också. men jag gör de iaf. för de är för det bäsa, de är vad jag behöver. och jag hoppas av hela mitt hjärta och nu skriker hela kroppen för ajg vilol verkligen att du ska vara ehtl borta nör jag återkommer hem. jag som trodde att de va lätt för mig nu, men jag hade fel. jag är frtfarande inte klar o set suger. men tro mig jag ska fixa detta. för nu har jag iaf hittat tillbaka till mig, de va bara de att påvägen kom ag på att jag hatar att vara själv o så kände jag inte innan.

men ad jag egentligen ville komma fram till var att jag har lovat mig själv nu att inte tänka tillbaka. att inte försätta mig i situationer där jag kan dras in i dig. jag ska hålla mig borta. jag ska glömma allt vad som handlar o påminner om dig. det är slut på detta nu. och jag ska börja på riktigt.

så jag skrev inte bara detta för dig utan mest för mig. för nu är de ute där och då kan jag itne ta tillbaka de. nu måste jag glömma för nu har jag på sett o vis sagt de högt. o nu måste jag visa för mig själv att jag verkligen fixar detta. så de var en brev eller hejdå eller såhär är det brev till mig själv. för såhär är det.

nu är det bara tåv dagar kvar på jebbet. o imon ska jag lämna blod, de värsta jag vet. men de känns alltid lika bra vrje gång jag går därifrån. om jag får som jag vill drar jag nog över till australien ett tag också i vår. så får de nog bli. kostar inte så mycket. nu är jag i thailand om 6 dagar. soooooooo looong

min världens snyggaste madeleine. hon som jag blir gammal med och som bor ca 30 sek från mig. hon som får mig att tänka på alla de sakerna rubriken innehåller. hon som har enormt snygga händer. hon som skrattar lika högt som en gris skriker, men som inte kan låta bli att älska. hon som alltid säger rätt saker och vet precis hur man ska bete sig. hon som jag kan säga precis vad som helst till utan att känna mig konstig till, och planerar framtiden med. hon som ser till att jag inte får panik över att leva i en resväska, och taggar mig till tusen och ställer upp alltid alltid alltid på allt. jag har alltid sagt detm hon ser ut som en prinsessa, min då.
och hon har ett hjärta lika stort som ryssland.

 

en vacker dag så skaaaa jag få henne att gilla öl lika mycket som jag själv.

 

jag kan inte förstå vad fort det går, vart tar tiden vägen. seriöst, vad händer med all tid som går? med allt man hinner med, med allt man inte hinner med, med alla minnen och alla mysiga och roliga saker som händer vart tar dom vägen när det är över?
nu är det bara nio dagar kvar tills jag beger mig härifrån. har nog inte riktigt smält in än, jag kan knappt bärga mig, vill bara härifrån på nu en gång, slippa blasket, den gråa himlen och ångesten runt hörnet. dock har jag aldrig kännt mig så vilsen som jag gör nu. de är liksom något som håller mig tillbaka. det är annorlunda denna gången. jag är liksom orolig. det är som om jag är rädd att missa något här hemma. alltid annars packar jag en månad innan, räknar ner dagarna på kalendern, går runt med härligaste känslan i magen, påväg att spricka när som helst och pratar inte om annat. nu är de annorlunda, jag liksom orkar inte med något. jag vill bara syga in alla här hemma så mycket jag bara kan. jag tror jag är rädd. kan de vara så?
jag torr jag tänker för mycket. allt jag behöver veta är att jag snart kan borra ner tårna i sanden, känna hettan på asfalten och känns dag för dag hur huden spänns pga brännan. strukturen försvinner och dagarna beblandas.
när jag kommer hem igen så blir min lillebror vuxen, jag ska spendera all tid jag kan på landet och det är dags att på riktigt ta tag i saker och ting. detta året blir jag 24, alla säger att de är ganska tråkigt men jag ska se till att de blir ett hejdundrans år. de är söndag och mina fem dagar kvar på jobbet kommer förhoppningsvis flyga förbi. hejdå ringklocka och uppstigning 05.02. hejsan sovmorgon och bli väckt av solen 08.17.












ps. är jag kommer hem igen så fyller jag ju som sagt år.
här är en liten lista på saker som jag mer än väldigt gärna skulle vilja få i ett paket.


finns att hitta på ebay :) en camera då.



gammel filmer som jag kallar dom. svartvita filmer från förr. har en förkärlek till dessa.
tack mamma :)

detta är min kompois rebecka. inte bara vilken kompis som helst utan min bästa kompis. vi har känt varandra i över ett decenium, a nästan 12 år nu är vi inte på. jag har sätt henne gråta,skratta, byta frisyr, spy, bli generad för killen i nian hälsar i korridoren på henne, (som då är en sjua. ), blir sviken, blir så lycklig att hon inte kan sitta stil, vara förtrvivlad, trilla i styp, falla i backen, "gå ner i slitt" och jag har dessutom hört henne sjunga, säga att hon ska börja träna och sluta röka, och fisa ett antal gånger. jag har nog sätt allt som fortfarande går och se och höra från henne. men jag blir fortfarande förvånad när hon säger saker som "jag vet inte vad jag vill ha, vad skulle du välja?" eller "alltså, jag blir fan orolig var tar världen vägen, när 50 fåglar faller från hilmen" aa hon är ett kinderägg för mig. man tror man är övertygad vad som finns i men blir ändå så hilma glad o förvånad när man öppnar det. jag kan läsa av henne på två sekunder, jag ser på henne när hon är sur, eller inte säger hela sanningen eller gör något hon egentligen inte vill göra. jag vet allt om henne, inte för att hon berättar eller för att jag ser allt utan för att jag bara vet det. det är som att vi är synkade med varandra. hon är den första jag vill berätta saker o ting för men också den första jag tvekar att berätta för när jag vet att jag har gjort något dumt eller fel. hon är den sista på jorden jag vill svika eller göra besviken. hon är den som alltid alltid alltid får mig att glömma och släppa allt. hon är den som får mig att må bra bara av att vara mig. hon peppar mig som en jävla kossa. hon säger att hon ser upp till mig, men vad hon inte fattar är att allt jag är, är också hon. jag blir så glad varje gång hon säger de, eftersom de går som en seger i hela kroppen. och så blir jag så lycklig att henne. hon får mig att känna mig trygg och lugn och när jag är ifrån henne så känner jag mig alltid lite vilsen. hon säger att jag måste finna ro i själen för jag är så rastlös men alla dom tankarna eller de sättet försvinner när vi umgås för då är allt enkelt o trivsamt. vi försvinner i en bubbla. hon får mig att göra saker jag inte trodde jag vågade för jag vill så himla gärna visa henne att man kan allt. även om jag är rädd o hon är försvirrad o inte vet vad hon ska göra eller säga så går de så himla bra ändå, trotts evigt kaos och förvirring. jag vill bara säga till henne mest att fan va jag saknar dig o jag önskar vi alltid kunde ses när vi ville. och gud ska veta att jag kommer saknar dig så mycket att de smärtar redan nu i hjärtat bara av att veta att vi ska vara ifrån varandra så länge. och du kommer alltid alltid alltid vara min lilla pärla.

idag försov jag mig till jobbet. vilket aldrig i mitt liv har hänt mig förr så jag va i lite chock hela dagen. fick ju höra de båda en eller två gånger under dagen haha men vafan vad ska man göra liksom. dom gillar mig nog bäst på jobbet iaf har jag på känn :) hur som helst jag var lite fundersam över detta hela dagen. så när jag kom hem berättade jag detta för pappa o då berättade han att han också försov sig. vilket han heller aldrig gör, för de gör han bara inte. o han hade tänkt på detta fram tills frukost då han läste tidningen. o där på sista sidan stod det en liten notis att en hel del iphone användare hade blivit buggade. så jag fick med mig tidningen av pappa som jag ska visa på jobbet o ge dom världshistoriens bösta anledning till att försova sig. fan va nöjd jag är. ville bara meddela detta till er alla att jag försover mig inte, o om jag nu skulle göra de så har jag en jävligt bra anledning. ha!

mad man på kanal 9 hela kvällen. nu är de 2011. ska tydligen bli ett utmärkt o något av de bästa året i mitt liv.